INTRODUKTION TILL FÖREDRAG
“TUNNELBANAN - VÄRLDENS LÄNGSTA KONSTUTSTÄLLNING”
I slutet av 1940-talet, när den första tunnelbanelinjen i Stockholm byggdes, föddes också tanken att förse stationerna med konst för att minska trafikanternas obehag av att vistas i underjorden. Dessa tankar formulerades 1955 i en motion till Stadsfullmäktige där det bl.a. sägs att en eller annan huvudstation skulle kunna formas till en underjordisk katedral, en fanfar av färg och rytm. Samtliga partier ställde upp på motionen , som därmed antogs.
Resultatet har blivit blandat men nog lever en del stationer upp till motionens tankar.
När Landstinget tog över ansvaret för kollektivtrafiken i Storstockholm fullföljde de traditionen och bildade en särskild nämnd för att ansvara för konsten i tunelbanan. Även Pendeltågstationerna fick så småningom sin beskärda del.
Ulf du Rietz, som har varit ordförande för denna nämnd och även har medverkat sedan ansvaret flyttats till SL (där han f.ö. även varit styrelseledamot under många år) berättar med ett antal bildexempel om utvecklingen av konsten i kollektivtrafiken. Han förklarar även politikernas roll i denna samt hur poesin så småningom har fått en plats i detta sammanhang
